Bloggen är död. Länge leve the B.L.O.G.

Den förra bloggen från Fallon var typ en braksuccé. (Säger jag att det var en braksuccé så är det större sannolikhet att det är det du tar med dig härifrån än om jag inte sagt någonting alls. Snart har du glömt bort var du läste det, det enda du minns är ”braksuccé, Anders och Fallon”). Ha ha ha. Nåväl...Så därför följer jag upp den med något ännu bättre. The B.L.O.G.

Ska alltså skriva lite här för att ge er läsare lite fler associationer att knyta till den nytänkande och innovativa reklambyrån Peacock där jag jobbar som planner. Alltså, fortsätter i samma succéanda som i den förra bloggen. Mycket bilder. Mycket reklam. Mycket ”globalization".


Börjar med en grej från ett elskåp utanför kontoret. En Dove-”rip off” signerad SSU. Men tanken att konsumenten själv kan själv blanda sig i reklamen är ju lika bra som första gången. Bra där SSU! (Alltid bra att skapa lite grogrund för konflikter i kommunikationen. För eller emot SSU, alltid retar det någon.)...Sen kan man ju tycka att de kunde vågat visa lite större mod och ställt en lite intressantare fråga som kan dela folk för och emot SSU. Man kan ju också fråga sig om det verkligen är någon som sett reklamen som besvarat frågan (eller om det kanske är någon från SSU Front som varit där och kryssat)? Om de hade vågat släppa sargen och förvånat lite mera hade affischen helt enkelt blivit bättre.


Ett annat exempel som jag tar upp mest för att berätta att jag var ute och sprang i söndags. Rbk:s kampanj för ”Run Easy”. Antar att man vill tala till personer som springer ofta och mycket. Budskapet är att med Rbk är det typ lätt att springa och att gör inte ont. Undrar verkligen om det är detta som får målgruppen att gå igång? Det är väl meningen att det ska vara jobbigt, men att man inte ger upp? För mig är det typ coolt att spy och sen fortsätta springa. Det visar ju på karaktär och styrka, inte på galenskap. Men kanske har jag fel? Eller så är jag galen,...creepy...ehh.

See you soon - balloon!