Lägg ner!

Som jag skrivit om tidigare så är klottret på en annons ofta mer intressant än själva annonsen. Det är något som den ideella organisationen Mentor tagit fasta på och klottrat på sin egen annons. Egenkonstruerat klotter borde ju dock dra ner effekten något kan man tycka, men tycker att det funkar ganska bra här ändå. Mentor ”arbetar för att unga ska välja bort droger”. Det gör man genom att ”stärka relationer mellan unga och vuxna.” Därmed passar klottret bättre in tycker jag. Som en bra illustration av vad typ en 15-åring på glid skulle kunna skriva. Hänger ni med? Det blir liksom en extra förstärkning av budskapet eftersom Mentor jobbar med "unga". Nåväl...

See you soon - balloon!

www.raddamammorna.se

Repetition är bra, variation också. Allt för att sänka antalet exponeringar som behövs innan budskapet gått fram. Här är två annonser till för Röda Korset. Innehållet kommer att varieras ytterligare i så väl olika medier som i utformning den närmsta månaden. Allt för största effekt. Det behövs.






See you soon - balloon!

Ny bildbyline

Just som jag sitter och funderar på vad dagens blogginlägg ska handla om så upptäcker jag att min favoritjournalist Alexandra Hernadi på SvD har bytt bildbyline (klicka här). Jaha, tänker du, men faktum är att hennes förra bild hjälp till att förklara mycket av innehållet i hennes artiklar för mig. På den gamla bilden hade hon en djupt veckad panna som liksom sa ”jag tar allt och inget på allvar”. Då kändes det ok att hon kunde skriva om folk som gick på fel buss och försvann i 25 år (klicka här). (En annan ganska rolig detalj som min kompis John upplyste mig om är att hon en gång använde satirtidningen The Onion som källa för en artikel. Läs mer här.) Men nu är vi inte här för att påpeka eventuella snedsteg som Alexandra gjort utan mer fundera på vilken betydelse ett foto kan ha för att påverka hur man uppfattar ett varumärke. För som konsument vill jag ha så många ledtrådar som möjligt för att veta hur jag ska kategorisera ett varumärke samt vad jag kan förvänta mig av det. Eftersom bilden och de texter Hernadi skrivit var de enda ledtrådarna jag haft, har de tillsammans spelat en ganska stor roll för hur jag kategoriserat hennes artiklar. Nu, med det nya mindre kaxigt ifrågasättande fotot, passar det inte ihop längre. Som läsare blir jag förvirrad.

Avgör själv.


Gamla


Nya

Nåväl...

See you soon – balloon!

Pommac

Som gammal Micael Dahlén- och Handelsstudent (assimileringseffekter) var det svårt att inte ta en bild av denna Pommacreklam jag såg i Loftahammar i helgen. Men den fungerar som en ganska bra illustration av Pommac och dess problem tycker jag.

Solblekt och säkert jämngammal med dansbanan vid en campingidyll hänger en gammal Pommacannons. Här på dansbanan, på sommaren, efter 18 hål minigolf, passar Pommac bra för alla 8-14 åringar. Här är man väldigt starka. Men som ni förstår själva så är det inte en position att bygga en bred försäljning på. Lösningen då? Jag vet, men vill inte göra det för lätt för framtida MCXL-studenter.

Nåväl, men det var en fin bild eller hur?

See you soon – balloon!

Kort

Ett kort från Trygg Hansa

Nu är jag ju är kund hos Trygg Hansa och så vidare, så det är ju meningen att de ska ringa till mig. För de lovade ju i reklamen att de skulle ringa till "alla kunder". Har väntat på det där telefonsamtalet ett slag nu. Så först tänkte jag ”aha” när det låg ett brev i brevlådan där det stod att de inte hade mitt nummer. Så det är därför de inte har ringt. De hade inte mitt nummer…
Men sen så började jag tänka efter lite. För om de verkligen är så där beslutsamma att ringa upp varenda en av kunderna som de sa i reklamen, hela kontoret sprang ju upp på taket och allt, hade de ju kunnat hitta mitt nummer också. Det är ju hur enkelt som helst, gå bara in på hitta.se. De har ju uppenbarligen min adress så är det ju inte jättesvårt att hitta telefonnumret.

Jag får lite samma vibbar som på mellanstadiet när man inte blev bjuden på party för att folk inte ”hittade ditt nummer”. När ju alla visste att numret fanns i den där telefonkatalogen man fick när skolan startade varje hösttermin.

Utfryst då. Utfryst nu. Av ett försäkringsbolag.

Nåväl, slutsatsen får väl bli att säg inte något i reklamen som ni inte tänker hålla. Då blir allt liksom bara sämre.

See you soon – balloon!

Att koka soppa på en tidning.

Dagens inlägg handlar om assimileringseffekter. Nämligen om att MåBra står bland grönsakerna i den här butiken vilket tydligt förstärker dess image som en hälsosam tidning. (Jag har aldrig läst tidnignen, men se där, jag utgår redan ifrån att det är en hälsosam tidning). Att placera en vara på en ny plats i butiken är typ den mest effektiva metoden för att öka försäljningen. Sen ska det ju vara en relevant placering också och i så fall borde MåBra sälja slut typ. För att placera tidningen i grönsaksdisken där man redan är inställd på att man ska handla nyttiga grejer, är skitsmart tycker jag. Själva placeringen bland de nyttiga grejerna säger nästan mer om tidningen än själva namnet, MåBra. (Intressant att tänka sig hur det hade blivit om man hade placerat den bland chipsen också). Men det är även smart eftersom man kommunicerar med kunden i rätt ögonblick, nära köpbeslutet och dessutom bryter man konsumentens invanda konsumtionsmönster. Kunden reagerar eftersom det är något nytt och ovant, vilket kan räcka för att lägga ner tidningen i korgen. Men inte nog med det, eftersom tidningarna inte är placerad med alla andra tidningar jämförs den inte med dessa. Ska man mata på med argument kan man ju hävda att man på detta sätt når kunder som aldrig annars köper tidningar i matbutiker annars också. Därmed når man en helt ny läsarkrets, tidningen kommer i kontakt med fler konsumenter som läser, pratar och tycker till om varumärket. Varumärket blir mer salient och upplevs som större och mer komplext.

Så det så...

Nåväl,

See you soon – balloon!

Bloggen är död. Länge leve the B.L.O.G.

Den förra bloggen från Fallon var typ en braksuccé. (Säger jag att det var en braksuccé så är det större sannolikhet att det är det du tar med dig härifrån än om jag inte sagt någonting alls. Snart har du glömt bort var du läste det, det enda du minns är ”braksuccé, Anders och Fallon”). Ha ha ha. Nåväl...Så därför följer jag upp den med något ännu bättre. The B.L.O.G.

Ska alltså skriva lite här för att ge er läsare lite fler associationer att knyta till den nytänkande och innovativa reklambyrån Peacock där jag jobbar som planner. Alltså, fortsätter i samma succéanda som i den förra bloggen. Mycket bilder. Mycket reklam. Mycket ”globalization".


Börjar med en grej från ett elskåp utanför kontoret. En Dove-”rip off” signerad SSU. Men tanken att konsumenten själv kan själv blanda sig i reklamen är ju lika bra som första gången. Bra där SSU! (Alltid bra att skapa lite grogrund för konflikter i kommunikationen. För eller emot SSU, alltid retar det någon.)...Sen kan man ju tycka att de kunde vågat visa lite större mod och ställt en lite intressantare fråga som kan dela folk för och emot SSU. Man kan ju också fråga sig om det verkligen är någon som sett reklamen som besvarat frågan (eller om det kanske är någon från SSU Front som varit där och kryssat)? Om de hade vågat släppa sargen och förvånat lite mera hade affischen helt enkelt blivit bättre.


Ett annat exempel som jag tar upp mest för att berätta att jag var ute och sprang i söndags. Rbk:s kampanj för ”Run Easy”. Antar att man vill tala till personer som springer ofta och mycket. Budskapet är att med Rbk är det typ lätt att springa och att gör inte ont. Undrar verkligen om det är detta som får målgruppen att gå igång? Det är väl meningen att det ska vara jobbigt, men att man inte ger upp? För mig är det typ coolt att spy och sen fortsätta springa. Det visar ju på karaktär och styrka, inte på galenskap. Men kanske har jag fel? Eller så är jag galen,...creepy...ehh.

See you soon - balloon!