I slutet av sommaren lät jag få mitt hår klippt på en liten trevlig frisörsalong kallad Baresso på fashionabla Nybrogatan bara ett stenkast från stekarnas Stureplan. Jag cyklade dit. Vit skjorta och jeans hade jag på mig. Gick in, fick en tid och väntade utanför i solen. Läste lite i en bok jag hade med mig. Sen blev det min tur. Frisören var trevlig och kyligt professionell. Klippte mig i en trendigt svallande, men ändå kontrollerat välansad frisyr som passade mitt avlånga huvud perfekt.
När jag klev ut genom dörrarna möttes jag av kritvita leenden och raka ryggar från överklassens vackra ungdom. Bland dessa a-barn som växt upp med mjölk och vitaminer på bordet och med schweiziska tandläkare aldrig längre än lite flygbränsle bort kände jag mig plötsligt hemma i min nya frisyr.
Igår klippte jag mig igen. Nöjd efter förra gångens service gick jag återigen till Baresso. Men denna gången inte på Nybrogatan utan till Baressos, skulle det visa sig, lite mindre lylliga filial på ruggiga Rosenlundsgatan på Söder.
Mittemot Södra Station och i snöslask droppade jag in. Bara för att droppa ut igen eftersom kortläsaren var sönder och jag var tvungen att ta ut pengar. Och så fortsatte det. Jag blev kommandoklippt av en ung, stressad och uttråkad tjej. Hon plockade fram rakapparaten direkt och föreslog 6 mm, suckade och rev och slet. Sen när jag var klar fick jag halka hemåt i snöslask och vinterjacka. Rånad på både hårsvall och värdighet (men inte pengar, för det var ganska billigt).
Ok… så vad händer när ett varumärke spretar för mycket? Kanske är dags för Baresso att bygga upp en varumärkesportfölj som skiljer lump från lyx. Och hur mycket av konsumtionsupplevelsen ligger inom varumärkets kontroll? Kanske var det bara vädret och alla stressade pendlare utanför Södra Station som drog ner helhetsintrycket?
Och hur fungerar minnet egentligen…? Post purchase evaluation och så vidare…
Ha ha ha.
See you soon – balloon!
No comments:
Post a Comment